Jag lägger ner

Hej hej, vi ses kanske..

Jag saknar Júlia och Cele...

Sitter här och tänker på hur otroligt mycket jag saknar mina argentinskor Júlia och Celeste från tiden i Burgos...jag har nog aldrig varit med om att tycka så bra om en person, särkilt Júlia, och gå ihop så bra med en person som jag gjorde med henne. Vi kunde sitta och prata till klockan 4 på morgonen, röka på i tv rummet, störa våra rumskompisar som var töntiga och inte vågade komma ut ur sovrummet och säga till oss att hålla käften utan var tvugna att prata bakom ryggen på oss istället (typiskt tjejer) bli flummiga samtidigt som vi pratade om problem med killar, om världspolitiken, om hipocresia (som jag inte vet hur man säger på svenska, men som ni säkert förstår med lite common sense..) om Argentina, om Sverige, om Spanien, om rasism som vi båda stött på i vardagen men som ändå inte är jämförbart med vad mörkhyade får stå ut med i rasistlandet Spanien. GUUUUUUUUUUUUUD vad jag saknar det! Och jag som inte gillade Burgos för alla nunne-jävlar..men jag saknar verkligen Júlia och hennes syster Celeste, när vi gick ut på krogen bara för att ta en Shendy (ljust öl), för att njuta av atmosfären, för att lyssna på musiken, för att igga alla spanjacker som stötte på oss (eller om vi accepterade hahaha det kunde vara både ock! Júlia är en magnet lixom) Jag saknar hennes självförtroende, hennes mognad trots att hon var två år yngre än jag, hennes vänskap, hon var så himla ärlig!! Jag trodde verkligen på henne när hon sa att jag var bäst för jag tyckte precis likadant om henne! Jag har så dåligt samvete att jag inte åkte till Pontferrada sist jag var i Barcelona, dom ville ju att jag skulle hälsa på dom, men jag hade lixom en 7000 kr telefonräkning som låg och tryckte...

Helt otroligt vad man kan fatta tycke för någon utan att ha sexuella intentioner...jag brukar vara en flänn-fia på flygplatser, men jag grinar bara om jag måste ta avsked av en person som jag känner starkt för..typ pojkvän eller som den gången som mamma skjutsade mig till flygplatsen för att jag åka tillbaka till Mataró och jobba och hade då med sig min 4 månader gamla lillasyster. Det var tungt..sammasak var det när jag skulle ta farväl av Júlia! Tårarna sprutade...

Men jag är ändå så sjukt tacksam för att jag fick uppleva den vänskapen jag hade med Júlia!! Ska nu spara till en flygbiljett och åka ner för att hälsa på henne fort som fan! Synd bara att en paketresa Umeå-Burgos är så invecklad